hannacarin

Dagens ros går idag till Lotta. Hon kom och hämtade Lusen strax innan elva och kom inte tillbaka med henne förrän efter tre. På den tiden hann jag städa nästan hela huset grundligare än grundligast. FAN vad jag hatar det där jäkla betongdammet. Det tar sig in precis överallt och är vidrigt att få bort. Känns som att man kan torka hundra gånger på samma fläck innan det blir rent. Med Penny utanför och musiken i bött fick jag iaf tillslut rent allt och plockade iordning precis varenda pinal.

Vi tömde köket och hallen på det mesta när Emil drog igång under helgen plus att det har gåtts inomhus med skor i nästan en vecka, fan vad skitiga golven var. Men nu är var sak på sin plats och det är rent igen. Och imorrn håller vi tummarna att det sista med avloppet funkar. Det har vart krångligt nu på slutet så vi har fortsätt att bo hos Emils mormor och morfar. Toppen att ha dom så nära, typ 500 meter bort. Men nu vill vi verkligen hem igen.. Fem ofrivilliga nätter på vift känns nog.

Det har varit skönt att få bidra lite till det här projektet idag, Emil har slitit så jävla mycket och jag har knappt rört ett finger. Har istället roddat med hund, barn och ALLT annat, men det räknas liksom inte. Därför skönt att få slita fysiskt och verkligen ösa järnet. Gillar ju det, att jobba med kroppen. Sen är det ju svintråkigt att just städa egentligen, men den här gången blev det något annat på nått vis. Men jag har fan inte samma kraft som innan jag blev gravid, fy fasen. Min rygg är sjukt sliten nu och jag är så trött att jag egentligen kunde somnat stående typ. Har varit ganska stressigt dom här dagarna med allt också och jag glömmer bort saker jag ska göra/ta med/säga till någon hela tiden. Skriver i kalendern, fotar och gör listor stup i kvarten. Nä hörrni, det ska bli skönt när det här projektet är över. Emils kropp är paj och min hjärna överhettad. Det är så vi funkar min man och jag😂❤️