Kryper in under skinnet.
Kategori: Allmänt
Följer som bekant lite olika bloggar, Magdalena Graafs är en av dem. Hon skriver ocensurerat om cirka allt och det är jävligt befriande och underhållade. Men också jobbigt ibland. För nått år sen (två tror jag?) förlorade hon sin äldsta son i en olycka. Också det skriver hon om. Om saknaden, känslorna, rivet i bröstet, katastroftänket som aldrig försvinner. Ja alla känslor som man kan få om man förlorar ett barn. Oftast går det bra att läsa men vissa dagar är det tufft. Idag är en sån dag. Fan hon är så jävla rak i det hon skriver att det går rätt in i hjärtat och rör upp så mycket känslor. Jag imponeras över henne och att hon också som offentlig person är så brutalt ärlig.
Önskar, hoppas och ber till högre makter att jag aldrig blir av med min Ebba. Då vette fan vad jag gör alltså. Det måste väl ändå vara det största straffet av dem alla, att mista ett barn.
