hannacarin

Det blir lätt en del snack om Love märker jag. Han har liksom inget att säga till om, ler stort så fort kameran kommer fram och har en sjukt snabb utveckling. Men vi har ju faktiskt en snart fyraåring här hemma som man absolut inte får glömma bort.

Från det att Love föddes, fram tills efter jul ungefär, har ju min och Ebbas relation varit lite på glid, kan man säga. Vi har kämpat med att hitta en "ny" relation och samtidigt som det ska ske har både hon och jag haft en miljon nya känslor i våra kroppar. Det har, precis som jag skrivit tidigare, resulterat i en tuff höst. Men nu tycker jag verkligen att det börjar vända. Äntligen. Vi börjar bli mer samspelta och jag känner att jag har henne med mig nu, jämfört med tidigare när vi mest var mot varandra i allt. Absolut har vi bråk, men inte i närheten så mycket eller så stora som det har varit. 

Vår stora tjej går också framåt i utvecklingen en hel del. Hon ritar otroligt mycket, vilket resulterar i porträtt av alla möjliga familjemedlemmar och släktingar. Det är även prinsessor, häxor och lite frost. Hon övar på att skriva sitt namn och nu går det faktiskt i princip att se att det står Ebba. E:et brukar få lite extrapinnar och b:na bygger hon gärna ihop på höjden. Men bokstaven A sitter klockrent. Hon har börjat tugga tuggummi, något vi tyckt hon varit för liten för tidigare. Hon kan räkna till 30 på svenska, samt till 10 på engelska (tack youtube för det). Har också sen en tid tillbaka börjat köpa lördagsgodis på godisaffären i Forshaga, något hon verkligen uppskattar. Hon fick ju smaka choklad vid påsken förra året men vi var ju inte direkt aktiva och fortsatte att köpa till henne, det dröjde mycket längre. 

Detta plus massa mer händer i hennes lilla värld just nu, så det är klart att det blir lite kaos för henne ibland. Det är otroligt häftigt att se hennes utveckling i livet och jag älskar att se hur hon tar för sig mer och mer. Hoppas innerligt att hon alltid kommer att gå sin egen väg och våga vara hon.