hannacarin

Välkommen till Hannacarinelisabethandersson.

Fullt ös medvetslös!

Kategori: Allmänt

Det var längesen vardagen var så fullspäckad som den är nu. Varje dag efter jobbet är det någonting som ska göras, helt sjukt! Fast jag gillar det iofs... Det gör att jag äntligen känner mig sysselsatt efter min tid i Markaryd. På första gången på typ två år känner jag mig riktigt tillfreds med allt. Innan har det alltid varit något som tryckt, speciellt tiden i Markaryd. Då kunde jag aldrig känna mig helt lycklig, men nu kan jag äntligen göra det och den känslan är underbar!

Något annat som också är lycka är att vi ska till Sthlm till helgen! Det blir shopping, utgång och umgås med Malla hela helgen :) Men innan dess är det mycket som ska hinnas med. Har äntligen kommit igång med träningen efter min jäkla förkyldning som aldrig ville släppa. Igår körde jag första passet på SATS, vilket blev 50 min kondition. Underbart! Idag ska det också hinnas med ett pass tänkte jag. Men först ska vi till Forshaga och byta/lämna bil, lämna grejer till mamma, Emils syster och hans mormor och morfar. Sen ska vi hem och slänga i en tvätt (fick turligt nog tvättid innan jag reser) innan det äntligen kan bli dags för SATS. Funderar på hur trött jag kommer vara ikväll egentligen :S

Imorrn är det också fullt upp efter jobbet. Då ska vi till Forshaga igen, handla åt Emil innan helgen (jag lämnar honom ju strandsatt utan bil i Forshaga :P) och sen iväg till Joanna och Martin på hockeyn. Skulle egentligen ha bokat biljetter och gått på den live, men jag tror det kan bli jäkligt tajt så vi vågar inte riktigt. Efter hockeyn är det hem och slänga upp resväskan igen och packa inför helgen. Som sagt... Fullspäckat schema! :) Men jag gillert!

Lund tur och retur...

Kategori: Allmänt

Jag älskar Lund! Jag vill gifta mig i Domkyrkan. Jag vill ha en lägenhet med en lummig innergård. Jag vill ha en stadspark som är lika fin som i Lund. Jag vill ha lika mysiga affärer som i Lund. Jag vill ha Lund!

Behöver jag säga att vi har haft en toppenhelg...? :) Jag säger det ändå. Vi har haft en toppenhelg! Emils mamma Carina tog emot oss i fredags med ett varsitt glas vin och efter det svävade vi nog på moln ända tills igår när vi åkte igen. Hon har verkligen varit världens bästa och goaste värdinna och vi har varit superbortskämda :) God mat, underbart sällskap, massa kärlek och en mysig stad. Kan det bli bättre? :) Om jag var kär innan jag åkte ner dit är det nog inget mot vad jag är nu. Min Emil har allt :) Vi hade dock kunnat haft en bättre hemresa :P Jag ska ta den korta versionen.

Utanför Halmstad får vi punktering, mitt på E6:an. Tjoho! Fick inte loss däcket (fälgkorset vek sig och muttrarna vägrade släppa). Ringer Assistansjouren. 1,5 timme senare är däcket bytt & vi får skjuss till en mack för att pumpa däcket. Det trista beskedet om 70 km/h resten av vägen hem trycker oss lite. på samma ställe som vi fick stopp fick även en jugge/bulgar/maffioso stopp (hade tankat diesel i en beppa-bil PUCKOT!!). Han har inte råd att lösa ut sin bil och vi får skjussa han hem till GBG. I två timmar får vi höra en heeel del suspekta historier och det känns minst sagt otryggt att ha honom i baksätet. Men vi är goda medmänniskor. Åker från GBG vid halv åtta-tiden och rullar in på Rud vid tolvsnåret. UNDERBART!! Tog bara 11 timmar Lund - Karlstad.... :P














Framtiden...

Kategori: Allmänt

Jag tänker mycket på framtiden. Med framtid tänker ni kanske att jag funderar på om robotar från mars har tagit över jorden om 70 år. Eller om det finns en planet som det bor blåa varelser på. Men det är faktiskt  inte riktigt så jag menar när jag säger att jag tänker på framtiden.

Jag tänker mer på vad jag gör i framtiden. Säg om tio år, vart finns jag då? Finns jag ens? Jag vet inte om jag tror på ett förutbestämt öde för oss alla, men man vet ju aldrig. Men om jag nu förhoppningsvis lever,  vad gör jag då för något? Tio år låter ganska kort. Men när jag tänker på vad jag gjorde för tio år sedan så känns de ju som en evighet sen. Då var jag 14 år och gick typ i åttan. Det enda som var aktuellt då var svensk hiphop, smink, killar, fundera ut om man var tillräckligt poppis och hur man skulle överleva en dag utan sin bästis.

Frågan är hur många av dom aspekterna som är viktiga idag. Musik är helt klart viktigt, men absolut inte på det hysteriska planet som då. Smink var jag nog bara intresserad av en kort period, det har aldrig varit speciellt viktigt. Solpuder och mascara räcker väl? Killar kommer väl alltid att vara intressanta på sitt sätt. Men sedan några veckor tillbaka är det ju faktiskt bara en som är intressant, och det är killen jag ska gifta mig och skaffa barn med.

Är jag tillräckligt poppis då? Det känns inte som att jag bryr mig va? Det där stadiet försvinner liksom automatisk efter högstadiet och en bit in på gymnasiet. Jag har mina vänner och min familj och så länge de gillar mig räcker det. Men den stora frågan är ju om jag överlever en dag utan min bästis. Förmodligen inte. Mina vänner är ju något av de få saker jag aldrig skulle överleva utan och så kommer det nog alltid att vara.

Så vad skiljer sig egentligen från när jag var 14 bast då? Inte jättemycket. Jag har nog bara växt upp och hittat mig själv tror jag.

Men vad kommer då att skilja dagens mig med 34-åriga mig? Jag hoppas att jag har hunnit bli en svinjobbig tvåbarns-hönsmorsa med hängpattar som är gift med en karl (Emil :P) med en begynnande ölmage och stresseksem. Vi bor i ett hus som är mestadels skitigt för att ingen har tid att städa och trädgården är överöst av leksaker och hundben och ved som inte huggen. Våra hundar lyder mestadels men inte jämt, men vi älskar dem ändå. Lika så med ungarna. Jobbet är skit, men jag jobbar självklart kvar ändå… Eller?

Förhoppningsvis blir inte min framtid precis såhär. Men jag vill ju ha min Emil, en vovve och en unge eller två. Sen behöver jag inte veta så mycket mer. Om det där ödet finns är ju framtiden ändå redan förutbestämd och jag har inte så mycket att säga till om iaf. Men önska kan man ju alltid :)