Ikväll har jag sett Jill Johnsson program på ettan, Jills veranda. Gästen denna gång var Kristian Gidlund. Ni vet han som lät hela världen följa hans resa mot cancern via bloggen "i kroppen min". Programmet spelades in i månadsskiftet maj-juni och han levde ungefär fem månader till efter det. Behöver kanske inte säga att det var otroligt starkt att se honom, speciellt eftersom han inte längre finns. Fixade inte att hålla tårarna borta och jag var nog inte ensam om det. Tänk om fler kunde vara som Kristian Gidlund, då hade vi levt i en väldigt oegoistisk värld. Att ställa sig så högt över sig själv och enbart oroa sig för sina vänner och sin familj, när det var han själv som var döende och endast hade några få månader kvar. Det är så starkt att det går över mitt förstånd... Jag hoppas att Kristian Gidlund har fått leva vidare i ett annat liv efter detta och han inte längre har ont. Vila i frid.
Programmet går att se på svtplay.se och har ni en timme över är det verkligen något jag kan rekommendera. Även det avsnittet med Kakan Hermansson är något som berör och påverkar otroligt mycket.
