hannacarin

I fredags slog vi till på självplock av jordgubbar på Ängebäck. Har sagt exakt alla år att vi ska göra det men det har aldrig skett. Nu bad jag Kerstin att vi skulle åka ihop så vi drog med kidsen och plockade en varsin hink. Än så länge har det resulterat i en stor burk jordgubbssylt och massa jordgubbar med glass och grädde😂🤷🏽‍♀️ Gott som fasen! Och frysen har fått sitt såklart. 

Vi har också varit och hälsat på på jobbet. Ebba älskar att vara där så vi körde lunch och hela kitet. Det var otroligt lyckat och så himla kul att se mina älskade kollegor!😍

Tusen bilder på samma unge som leker med olika leksaker i olika kläder, typ😂 Plus Ebbis som ger ok att jag fotar henne emellanåt. Men just nu när vädret är skit har vi mest varit inne och lekt. Har ju alla Loves leksaker i nedre delen av bokhyllan så det blir att vi hänger där nere i hörnet. Eller bygger Barbieland emellanåt, men eftersom Love är en orkan-bläckfisk blir det svårt att leka med hennes saker på golvet. 

Träningen går fortsatt bra. Igår slog jag och Kerstin vårt eget rekord på sträckan vi brukar köra. Den är 6,3 km och upplägget är gång 55 sek och löpning 1 min. Och så fortsätter det hela tiden. Nu har vi kommit under 40 min så det känns gött💪🏼 

När inte Kerstin och jag får ihop det tar jag med mig Penny. Fått notis från Aftonbladet om två olika överfallsvåldtäkter som skett i motionsspår i Stockholm någonstans nu på kort tid, fy fan alltså. Det där med att aldrig kunna känna sig helt säker! Förmodligen händer det inte mig, men man kan ju aldrig veta säkert. För trots att inteallamän våldtar syns det tyvärr inte på personen man möter om han tillhör den skaran och man får springa omkring livrädd istället. Titta sig om axeln hundra gånger för att se att ingen följer efter en och om man möter någon finns alltid tanken där, att det kan vara en våldtäktsman. Tack gode gud för Penny, med henne känner jag mig mycket säkrare.