hannacarin

Igår blev han ett år, vår älskade lilla goding. Så olik allt jag visste om ett barn, efter att ha haft Ebba i 3,5 år. Han började gå själv vid tio månader men det lossnade helt en månad senare, då gick han obehindrat både ute och inne. Han sover lite bättre sedan han fick ordning på gången tycker jag. Men han sover fortfarande tillsammans med mig, det här är helt enkelt ett barn som vill samsova så då gör vi det. Ebba har alltid sovit i eget rum men det har aldrig varit ett alternativ med Love. Han säger inte så många ord, det är mamma och pappa mest. Men inte jätteofta. Han stoppar fortfarande det mesta i munnen och är livsfarlig utomhus. Förra veckan fick han börja klättra upp i soffan, något vi inte orkat innan pga att han river ner allt i fönstret ovanför soffan. Men nu orkade jag inte stänga för längre och efter att nyhetens behag lagt sig struntar han ganska bra i det som står där. Det tog typ en dag sen lärde han sig att klättra ner från den också, väldigt skönt. 

Love är en glad kille som skrattar, busar, gör miner, skriker högt både av lycka och frustration. Han är ett heltidsjobb som inte går att lämna oövervakad speciellt länge. Han drar ungefär storlek 80, men har både större och mindre plagg. Han älskar att vara utomhus och att få gå runt runt ruuuunt. När vi ska gå in skriker han högt och kastar sig runt i famnen. Han är tyvärr bilsjuk och spyr så fort vi åker till stan, vilket gjort mig ganska låst här hemma. Vi älskar honom till oändligheten och är så glada för att vi bestämde oss för att skaffa ett syskon till Ebba❤️

För att vi skulle kunna hålla ett kalas mitt under en pandemi satsade vi på korvgrillning och tårta utomhus. Och vi får verkligen säga stort tack till vädret som visade sig på sin allra finaste sida! Stor sol, knappt moln och inte en droppe regn.