hannacarin

Utlovad segermåltid⭐️

Nu är hon gips- och stiftfri älskade lilla hjärtat♥️ I torsdags hade vi tid på sjukhuset. Först på ortopeden för att ta av gipset, det gick helt okej. Hon blev ledsen mest för att det var obehagligt när dom klippte och drog av det. Det gör lite ont i hjärtat när hon blir ledsen och säger att hon bara vill åka hem😭 Efter ortopeden skulle vi till röntgen. Det gick också helt okej. Hon var rädd för att flytta armen ifall det skulle göra ont, men lyssnade ändå på vad sköterskan bad henne om. Efter det var det dags för ortopeden igen. Här håll jag alla tummar och tår för att bilderna skulle visa att det hade läkt. Och det hade det gjort✨⭐️🎉 

Dock hade vi då det tuffaste kvar att göra - ta ut stiften. Och fy fasen säger jag bara! Fem-sju centimeter långa och ganska tjocka ändå. Skulle tas ut utan bedövning, pga gör inte ont utan känns mest obehagligt. Jo tack! Ebbis skrek som en galning och ville återigen bara hem♥️ Hon var så rädd att det skulle göra ont och jag tror nog att det gjorde lite ont också. Så fort första stiftet var ute kom det hur mkt blod som helst, Ebba fick på kläderna och jag hann precis rädda mina brallor. När hon såg blodet blev hon typ hysterisk🤯 Och då hade vi ett kvar. Dom drogs ut med tång och satt ju rätt hårt så läkaren fick kämpa en del. Som tur var kom det inget blod när andra drogs ut🙌🏼

Trots att det var en väldigt läskig upplevelse var hon så himla modig och jag är sjukt imponerad över henne. När vi gick därifrån skuttade hon nästan bredvid mig och var så glad för att gipset och allt var borta♥️ Men jag märker på henne att det har satt ett litet spår för hon har sagt så himla många gånger sen olyckan att hon önskar att man aldrig skulle kunna slå sig, lilla hjärtat.